Brittisk blues

Den brittiska blues explosionen kom efter att de stora amerikanska blues instrumentalisterna började ebba ut.

De brittiska blues banden av sent 50- och början av 60-tal replikerade den amerikanska bluesgenre med en beundran av sina upphovsmän.

Vid tiden för återupplivandet började brittista gitarrister, i huvudsak Eric Clapton börja med sina egna versioner av bluesmusik.

Den brittiska stilen har kanske de starkaste banden till rockmusiken i motsats till rock & roll, en tydlig stilistisk ättling av 1950-talet. Det är denna ständiga förskjutning mellan att bevara äldre stilar och integrera den i pop marknaden som är ett kännetecken för brittiska bluesen.

Brittiska bluesband

Eric Clapton

Föddes den 30 mars 1945 i Ripley och är en brittisk musiker.

Clapton sägs i många fall vara en av världens bästa gitarrister och han rankades därefter nummer 2 i Rolling Stones magasin till en av de främsta gitarristerna genom tiderna.

Eric Clapton är den enda musikern i världen som tre gånger valts in till Rock and Roll of fame.

Hans musik har alltid varit bluesinspirerad även om han under 70- och 80-talet främst spelade pop. Eric har samarbetat med B.B King och under 2000-talet har vigt mer och mer tid åt bluesen.

Rolling Stones

Rolling Stones började 1960 då skolkamraterna Mick Jagger, Keith Richards och Brian Jones startade ett band. De hade alla ett gemensamt musikintresse och deras inspiration kom främst från blues.

De anlitade Dick Taylor på bas men nobbades tyvärr efter deras första demospelning och kort därefter tog de namnet The Rollin Stones. Namnet kom från en blueslåt gjord av Chicagoblues fadern Muddy Waters som hette Rolling stone.

Under 60-talet turnerade de runt med The Beatles och de båda grupperna var de absolut populäraste musikgrupperna i världen. Rolling Stones storhetstid var mellan åren 1965-1981 och har sedan dess alltid dragit en stor publik. 1989 invaldes gruppen till Rock and Roll hall of fame.